Ett djupt andetag. Sedan är jag redo. Det lärde jag mig på stresskursen. Att ta dessa djupa andetag. De hjälper något så otroligt. Det händer så mycket i mitt liv hela tiden så det är ett under att jag faktiskt orkar vidare. Jag är själv förvånad att jag tar mig framåt. Fortfarande kan det hända att jag vill ge upp. Bara släppa taget, gå vidare. Jag har ingenting som håller mig tillbaka. Jag har förstört alla mina relationer. Men bara för att försöka tänka positivt så ska jag försöka bygga upp något nytt. Börja om på nytt. Det är dags. Livet är inte över än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte riktigt hur det kom sig. Minns inte. Jag minns bara att när det var svart på vitt så ringde honom och bad han komma över. Han kom. Rätt snabbt efteråt. Han förstod nog. Det var säkert en chock för honom. Minns inte hur han reagerade. Men...

Det har tyngt mig länge nu och ju längre tid jag går med den tunga ryggsäcken, desto långsammare går stegen. Desto mer smärtar det i brösten och ensamheten gör sig bara mer påtaglig. Jag vet inte hur jag ska komma vidare. Om jag inte först gör det sm...